Bilderna föreställer arbetsminnet och långtidsminnet i förhållande till varandra, samt nervceller, kopplingar och minneskrokar.

VETENSKAPlig grund

Det finns idag en bred vetenskaplig grund som talar för att lärande med hjälp av bilder både är effektivare och mer långsiktigt. 

Det finns två typer av minne som är viktiga för lärande, arbetsminnet och långtidsminnet. Arbetsminnet kan liknas vid hjärnans "arbetsbänk". Vid inlärning behöver kunskap passera via arbetsminnet över i långtidsminnet. Arbetsminnet har väldigt begränsad kapacitet hos alla människor. En utmaning i skolan är att utnyttja arbetsminnet på bästa sätt. Forskning visar att arbetsminnet neurologiskt består av två oberoende system: ett som är fokuserat på verbal information (inkl. symboler som t.ex. siffror) och ett som fokuserar på visuell helhetsinformation. När vi idag lär i skolan utnyttjar vi i betydligt högre grad den verbala delen av arbetsminnet. Det innebär att denna del ofta blir "full", medan den visuella delen inte används fullt ut. Detta problem kan bli särskilt stort för elever med t.ex. dyslexi eller ADHD, eftersom de ofta använder den verbala delen av sitt arbetsminne för att kompensera för sina svårigheter. Genom att använda bilder istället för abstrakta begrepp så utnyttjar vi parallellt kapaciteten hos arbetsminnets båda delar.

Till skillnad från arbetsminnet tycks långtidsminnet ha närmast obegränsad kapacitet. Långtidsminnet består av kopplingar mellan nervceller, och finns utspritt över stora delar av hjärnan. Att lära innebär att ny kunskap flyttas från arbetsminnet till långtidsminnet. I denna process är hjärnan mycket ekonomiskt lagd - den sparar bara det som den tror att den kommer få nytta av. Om hjärnan inte hittar något att koppla ihop den nya kunskapen med så kommer den nya kunskapen inte att långtidslagras, eftersom hjärnan bedömer den som oviktig. När vi lär behöver vi alltså vara noggranna med att placera in den nya kunskapen i sitt sammanhang. Det har visat sig att det är särskilt effektivt att koppla ihop ny kunskap med situationer och platser – om vi har varit med om en likande situation på en viss plats tidigare kopplar hjärnan ihop den nya kunskapen med den redan lagrade situationen eller platsen. Denna förmåga grundar sig i en sorts "inre GPS" i hippocampus som bl.a. har beskrivits av Nobelpristagarna i medicin 2014. Att koppla kunskaper till en viss plats eller position (”loci”) är därför en effektiv minnesteknik, som använts sedan antikens dagar. 

När ett minne ska återkallas är utmaningen att få tag på den helhet som finns i långtidsminnet. Eftersom minnena är lagrade som helheter räcker det nästan alltid att få tag i någon del av minnet, så kan hjärnan associera sig fram till resten. Ett sätt att underlätta för hjärnan är att medvetet bygga in många ledtrådar till helheten när minnet skapas. För abstrakta begrepp utan naturliga associationer är det extra viktigt att medvetet och systematiskt skapa många ledtrådar (vi kallar dem "minneskrokar").  

 Minnen skapas inte en gång för alla, utan bearbetas och justeras under lång tid. Ju fler gånger du återkallar ett minne, desto bättre kommer du att minnas det. Till slut kommer kunskapen att bli automatiserad, det vill säga det går att återkalla minnet direkt och utan ansträngning. Att ha automatiserad kunskap är viktigt, eftersom det frigör kapacitet i arbetsminnet för kreativt tänkande och problemlösning. För att skapa automatiserad kunskap är det viktigt att upprepa strukturerat vid de tidpunkter som är optimala för hjärnan. Ofta tar vi inget systematiskt grepp om upprepningen, vilket leder till att vi hinner glömma innan vi får chansen att befästa vår kunskap (och då måste vi börja om med lärandet). Forskning visar att det är mer effektivt att upprepa kort och ofta snarare än länge och sällan. Genom att upprepa vid rätt tillfällen kan kunskapen säkras utan onödig ansträngning. 

Referenser:

  • Baddeley, A. D., Andrade, J. (2000) Working memory and the vividness of imagery. Journal of Experimental Psychology: General, 129, 126-145. doi:10.1037/0096-3445.129.1.126
  • McDaniel, Mark A.; Einstein, Gilles O. (1986) Bizarre imagery as an effective memory aid: The importance of distinctiveness. Journal of Experimental Psychology: Learning, Memory, and Cognition, Vol 12(1), Jan 1986, 54-65
  • Eichenbaum, H (2000) A cortical-hippocampal system for declarative memory. Nature Reviews Neuroscience, 1, 41-50
  • Wiklund-Hörnqvist, Carola (2014) Brain-based teaching: behavioral and neuro-cognitive evidence for the power of test-enhanced learning, doctoral thesis Umeå University, ISBN: 978-91-7601-171-3, electronic version available at http://umu.diva-portal.org/

LÄS MER

  • Arbetsminnet har en består av två större minnesbuffertar, en visuospatial (föremål och platser) och en verbal (auditiv information). Dessa delar är oberoende av varandra, vilket betyder att vi kan förbättra vårt arbetsminne genom att få de två delarna att hjälpas åt. (Gluck, Mercado & Myers: Learning and memory, p. 370)
  • Barn med dyslexi har mindre aktivitet i hjärnans språkcentrum än andra, men högre aktivitet i områden som kopplats till arbetsminnet (PFC, prefrontal cortex). Detta har tolkats som att arbetsminnet försöker kompensera för bristerna i språkcentrum. (Alloway & Alloway: Understanding Working Memory, p. 31-32)
  • Depth-of-processing-effekten innebär att ju mer hjärnan arbetar för att lagra nya minnen, desto bättre lagras informationen. Studier har visat att hjärnan arbetar hårdare för att lagra bilder än ord, och att detta också innebär att det är lättare att minnas bilder än ord. (Gluck, Mercado & Myers: Learning and memory, p. 268-269)
  • Hippocampus innehåller ”platsceller” som bildar en slags inre karta av rummet (Nobelpriset i medicin 2014 Moser & O’Keefe, se t.ex ki.se sök på Moser)
  • Hippocampus binder samman minnen med den plats och den tid då minnet lagrades (Gluck, Mercado & Myers: Learning and memory, p. 287)
  • Hippocampus kopplar ihop de olika delarna som ett långtidsminne består av (http://www.youtube.com/watch?v=gdzmNwTLakg&sns=em)
  • En känd minnesteknik är att koppla det man vill minnas till en speciell plats, så kallade minnespalats (Foer: Moowalk med Einstein)
  • Genom att automatisera kunskap får vi mer kapacitet över till problemlösning (Kahneman: Tänka snabbt och långsamt)
  • För att automatisera på ett effektivt sätt krävs upprepning under en längre period (Wikipedia: spacing effect)