Metod & forskning

Mappias metoder bygger på enkel idé – att varje elev har rätt till ett lärande som känns meningsfullt, begripligt och möjligt. Därför bygger vi våra läromedel på forskning och på den kunskap som växer fram i klassrummets vardag, i nära samarbete med lärare och elever.

Vi har tagit fram två egna metoder: en som gör lärandet tillgängligt för alla elever, och en som stöttar automatisering – att träna på rätt sätt, tills det sitter. Alla våra läromedel vilar på dessa metoder, vilket skapar en röd tråd genom undervisningen. För eleverna betyder det igenkänning, tydlighet och en ökad trygghet i sitt lärande – oavsett var de befinner sig.

Mappias metod för tillgängliggörande

För att tillgängliggöra lärandet för alla bygger Mappias läromedel på att;

• Synliggöra kunskap med hjälp av bilder
• Bygga förväntan och väcka nyfikenhet
• Arbeta i små strukturerade steg
• Automatisera kunskap innan nästa steg

Synliggöra kunskap med hjälp av bilder

Vi minns det vi kan se – därför har bilder en särskild kraft när det kommer till inlärning. Det är ofta lättare för elever att komma ihåg en charmig figur som Vasen Vera än ett abstrakt språkljud som ”v”. När språkljudet får en form, en berättelse – då blir det plötsligt lättare att förstå och minnas.

På Mappia använder vi bilder som en medveten del av lärandet. Genom att koppla nya, abstrakta begrepp som språkljud, bokstäver eller tal till tydliga visuella figurer, får eleverna ett konkret stöd som gör inlärningen mer tillgänglig. Bilderna synliggör det som annars kan vara svårt att greppa – till exempel att varje vokal har två olika ljud, ett långt och ett kort. Med en bild för varje, blir skillnaden både tydlig och begriplig.

Det här sättet att arbeta – där det visuella förstärker det språkliga och matematiska innehållet – är effektivt för alla elever, men särskilt värdefullt för dem med dyslexi eller språkstörning. För när lärandet blir synligt, blir det också möjligt för fler att lyckas. Detta explicita lärande är effektivt för alla elever men är speciellt viktigt för elever med dyslexi och språkstörning (ref. M.Hedenius)

”När jag introducerat bokstäver tidigare så har flera av eleverna haft svårt att minnas dem. Mappias bilder gör att eleverna lättare kommer ihåg vilket ljud och bokstav som hör ihop. Bilderna gör att eleverna enklare kan lyckas ljuda ihop ord. Ann Björnsson, Speciallärare Elmeskolan.

Bygga förväntan och nyfikenhet

När nyfikenhet får leda vägen lär vi oss mer – och vi minns bättre. Forskning visar att just nyfikenhet aktiverar dopaminsystemet, vilket stärker både inlärning och minne (referens: Matthias Gruber). Därför är lusten att få veta mer en kraftfull motor i klassrummet.

Hos Mappia använder vi berättelser, rim och bilder för att väcka just den där känslan – ”Vad händer sen?”. När eleverna engageras i innehållet längtar de till nästa lektion. Figurerna och bilderna gör dessutom att den nya kunskapen blir lättare att knyta till det de redan vet, vilket gör lärandet både effektivt och roligt. Det är när vi vill veta mer som vi verkligen börjar lära – och den viljan föds ur nyfikenhet.

Arbeta i små strukturerade steg

När vi ska lära oss något nytt behöver steget vara lagom stort – tillräckligt utmanande för att kännas meningsfullt, men också tillräckligt litet för att vi ska ha en chans att lyckas. Mappias lektionsupplägg är utformade just så – för att leda eleverna i små, trygga steg från det konkreta till det mer abstrakta.

Innan vi tar nästa kliv, behöver vi få landa i det nya. Genom att återkomma till och repetera kunskapen tills den känns självklar, blir den automatiserad – och plötsligt går det lätt. När något känns lätt, bygger vi tillit till vår egen förmåga. Det skapar en positiv lärspiral där varje steg stärker modet att ta nästa.

Automatisera kunskap innan nästa steg

När en elev ännu inte avkodar automatiskt får arbetsminnet kliva in och bära en stor del av uppgiften. Det gör både läsning och räkning mer ansträngande och långsamt – och det kan snabbt bli tröttande. För att ge eleverna bästa möjliga stöd har Mappia tagit fram en metod som hjälper till att automatisera kunskapen innan nästa steg tas.

Metoden består av fyra genomtänkta steg och gör det lätt för läraren att följa varje elevs utveckling. Det skapar en struktur där alla får chans att befästa det nya i lugn och ro. När kunskapen sitter – först då är det dags att gå vidare. Och just där, i känslan av att ”det här kan jag nu”, växer självkänslan och lärandet får fäste.

Mappias metod för automatisering

När kunskap sitter automatiskt frigörs kapacitet – och plötsligt finns det plats i arbetsminnet för att tänka större, ställa frågor, se samband och lösa problem. Det är därför automatisering är en så viktig del av lärandet.

För att stötta den processen har Mappia utvecklat en metod som gör det lätt för både lärare och elever att ta sig dit. Den består av fyra moment, som tillsammans hjälper eleverna att stegvis gå från ny kunskap till något som sitter – på riktigt.

Metodens fyra tydliga steg gör det lätt för läraren att följa varje elevs utveckling:

• Introducera – eleven möter den nya kunskapen i ett sammanhang som väcker nyfikenhet och ger mening.
• Checka lagring och komplettera – läraren kan redan dagen efter kolla att eleverna minns den nya kunskapen och komplettera vid behov.
• Repetera – den nya kunskapen återkommer i flera sammanhang för att skapa trygghet och stabilitet.
• Checka automatisering – när det känns lätt, när eleven inte längre behöver tänka aktivt – då är det dags att gå vidare. Den här strukturen ger eleverna en tydlig väg framåt, där varje steg bygger upp känslan av: Det här kan jag nu. Och när den känslan får ta plats, växer lärandet.

Introducera

För att ny kunskap verkligen ska fastna behöver den få landa i något som känns bekant. När elever kan koppla det de lär sig till egna erfarenheter, blir lärandet både mer meningsfullt och lättare att minnas.

Mappias bilder och figurer hjälper till med just det. De gör det enklare att koppla abstrakta begrepp – som ett språkljud eller ett tal – till något konkret, något eleverna känner igen. Ta till exempel ljudfiguren Vasen Vera. Hon är inte bara språkljudet ”v”, hon är en tjusig vas – kanske som den hemma hos mormor, eller på fönsterbrädan i köket. Vad brukar man ha i en vas? Har ni någon i klassrummet?

Ta gärna fram en riktig vas, sätt i några blommor, och låt barnen känna igen sig i bilden. Då blir kopplingen mellan språkljudet och figuren starkare. Vasen Vera blir inte bara en bild – hon blir en del av elevernas egen berättelse. Och det gör att kunskapen får fäste i elevens minne.

Checka lagring & komplettera

När vi sover bearbetas (konsolideras) våra minnen, detta innebär att en del minnen kommer befästas och bli starkare och att andra kommer rensas bort, eftersom de inte använts eller inte kan kopplas ihop med något tidigare känt.

Detta innebär att vi redan dagen efter vet om vi lyckats hjälpa eleven att minnas den nya kunskapen. I bland finns hela minnet kvar och ibland behöver minnet lite hjälp. Ge gärna eleverna ledtrådar så de får anstränga sig att hämta upp delar av minnet för att sedan lägga till den kunskap som saknas. Det är viktigt att träna eleverna på att anstränga sig för att minnas, även om det inte kommer något direkt. När vi hämtar upp ett lagrat minne ger detta en signal till hjärnan att den nya kunskapen är viktigt och används.

Repetera

Minnen skapas inte en gång för alla, utan bearbetas och justeras under lång tid. Ju fler gånger du återkallar ett minne, desto bättre kommer du att minnas det. Därför att det viktigt att hjälpa eleverna ofta repetera den nya kunskapen den första tiden, helst varje dag men det kan vara korta stunder. Använd gärna stunderna i mellanrummen, på morgonen, runt lunch eller i slutet på dagen för att göra korta och roliga övningar. I läromedlets finns olika exempel på repetitions uppgifter.

Andra begrepps som används istället för repetera är framplockning och återkallning av minne.

Checka automatisering

När eleven har repeterat den nya kunskapen många gånger kommer den att bli automatiserad, det vill säga det går att återkalla minnet direkt och utan ansträngning.

Därför att det viktigt att iaktta hur snabbt eleverna använder den nya kunskapen. När den kommer lätt och utan ansträngning, då är den nya kunskapen automatiserad. När eleverna kommer hit kommer deras självförtroende att öka och de kommer känna sig kompetenta och bygga tillit till sin förmåga att lära sig ny kunskap. Därför är det viktigt att vänta in så att alla elever får möjlighet att komma hit.

Referens: Wiklund-Hörnqvist, Carola (2014) Brain-based teaching: behavioral and neuro-cognitive evidence for the power of test-enhanced learning, doctoral thesis Umeå University

”Eleverna tycker att historierna är så spännande att de vill höra dem flera gånger. Repetitionerna blir något att se fram emot. Genom att vi repeterar samma saker flera gånger skapas förutsättningar för eleverna att minnas.” Julia Humble, klasslärare.

Vetenskapsrådet samanställning från 2015 visar en enig bild över vilken slags undervisning som gynnar barns läsutveckling. Undervisningen ska betona fonologisk medvetenhet, kopplingen mellan ljud och bokstav, läsflyt, ordkunskap och förståelse samt göra detta på ett systematiskt och strukturerat sätt.

För de flesta elever bör nybörjarläsning i förskoleklass och
årskurs 1 fokusera på grundläggande färdigheter i avkodning. Från
årskurs 2 och senare bör elevernas läsflyt, förståelse och ordförståelse samt att läsa alltmer komplexa texter i många olika genrer betonas.

Fonologisk medvetenhet definieras vanligen som förmågan att
identifiera och manipulera språkljud, och avser således den ljud
mässiga sidan av språket. Enligt Vetenskapsrådets kunskapsöversikt
finns det goda vetenskapliga belägg för att träning i fonologisk
medvetenhet ger positiva effekter på läsutvecklingen:

”Det finns klara belägg för att träning och övningar i fonologisk
medvetenhet är ett effektivt sätt att öka elevernas förmåga att rikta sin uppmärksamhet mot och sin förmåga att hantera de språkljud som finns i talade ord” .

Resultaten visar också att träningseffekterna gäller för en stor variation av elever och under många olika sorters undervisningsförhållanden. Det kan handla om övningar som språklekar, att hitta första ljudet i ord, hitta ord som börjar på samma ljud, hitta ett visst ljud i ord, dela upp ord i ljuddelar och sätta ihop ljud till ord. Tidigt arbete med fonologisk medvetenhet förebygger även senare lässvårigheter. Särskilt viktig är den del av den fonologiska medvetenheten som kallas fonemisk medvetenhet, det vill säga att identifiera ljud som ingår i ett ord och att kunna sätta samma ljud till ord.

Fonologisk medvetenhet är grunden för att koppla språkljud (fonem) till bokstäver (grafem) och därmed utveckla avkodningsförmåga.

Text från SOU 2025:19

”Läs- och skrivsvårigheter kan förebyggas med rätt träning. Därför ska eleverna först utveckla fonemisk medvetenhet, det vill säga förstå att ord består av enskilda ljud. Därefter ska de lära sig att koppla ihop språkljud med bokstäver”. Källa: Anna Eva Hallin, www.forskning.se

”På vetenskaplig grund finns en enda form av metod, Phonics eller Ljudmetoden, som visat sig kunna hjälpa i huvudsak alla barn att nå god och automatiserad avkodning av text – en absolut förutsättning för att kunna bli läskunnig och sedan fortsätta utvecklas som läsare. F-3-lärare behöver arbeta med Phonics. Mycket tid behöver avsättas varje dag i F-klass och årskurs 1 till denna form av läsinlärning” . Magnus Haake, docent i kognitionsvetenskap med inriktning på lärande och undervisning vid Lunds universitet. Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap med inriktning lärande och undervisning vid Lunds universitet.

”Att kunna uppfatta enskilda språkljud i ett ord är en förutsättning för att förstå kopplingen mellan det talade och det skrivna språket och för att tillägna sig alfabetisk avkodning” Legilexi.org – Ingrid Häggström

Elever i förskoleklass med nedsatt fonemisk medvetenhet har visat sig ha sämre utveckling av både avkodning och stavning. Arbete med fonemisk medvetenhet, är det centrala för att fortsätta utveckla läs- och skrivförmågan. Källa: Språkforskning.se

Varför är det viktigt att bygga förväntan och väcka nyfikenhet?

Vi lär oss snabbare och minns mer när nyfikenhet driver vårt lärande. Men effekten sträcker sig längre än så. När vi befinner oss i ett tillstånd av nyfikenhet är vi mer mottagliga för all slags information – även sådant vi inte aktivt söker efter eller känner oss motiverade att lära oss.

Matthias Gruber är forskare i kognitiv neurovetenskap vid School of Psychology, Cardiff University / Prifysgol Caerdydd, där han leder Motivation and Memory Lab. Matthias undersöker hur motivation, särskilt nyfikenhet, påverkar lärande och minne. Tillsammans med kollegor har han skapat PACE-ramverket, Prediction, Appraisal, Curiosity, and Exploration.

Ramverket bygger på det faktum att nyfikenhet påverkar dopaminsystemet, vilket i sin tur stärker både inlärning och minne. Effekten gäller inte bara den information som väcker nyfikenhet utan även annan information som vi möter medan nyfikenheten är hög. PACE har fyra delar:

Förutsägelser (Prediction)
Vi gör förutsägelser baserade på våra tidigare erfarenheter och skapar förväntningar kring vad som går att upptäcka eller lära sig. Denna nyfikenhetsväckande process aktiverar hjärnans belöningssystem.

Värdering (Appraisal)
Efter att vi har skapat en förväntan, bedömer vi hur viktig och relevant informationen verkar vara. Är det värt att ta reda på mer? Om vi uppfattar informationen som värdefull, stärks vår motivation att fortsätta utforska.

Nyfikenhet (Curiosity)
Nyfikenhet uppstår när vi känner att det finns ett gap mellan vad vi vet och vad vi vill veta. Det driver oss att söka ny information och nya upplevelser. Nu aktiveras även hjärnans minnessystem.

Utforskande (Exploration)
Vi söker aktivt information för att stilla vår nyfikenhet. Utforskandet leder till ny kunskap och erfarenheter, samtidigt som hjärnans belöningssystem förstärker beteendet – vilket gör att vi gärna fortsätter att lära oss.

PACE-modellen visar hur nyfikenhet och lärande bildar en cykel. De olika delarna i modellen samverkar och förstärker varandra. Det är viktigt att förstå hur det inte finns en början eller en ände. När vi utforskar och lär oss något nytt, skapas nya förväntningar och frågor, vilket gör att cykeln börjar om. På så sätt blir lärandet en dynamisk och självförstärkande process.

Genom att förstå hur dessa delar samverkar kan vi skapa bättre förutsättningar för lärande i skolan, arbetslivet och vardagen. Nyfikenhet bör på det här sättet inte enbart ses som en egenskap eller känsla – den är en kraftfull motor för kunskapsinhämtning och utveckling.

Bland Mattias Grubers publikationer utmärker sig artikeln ”How Curiosity Enhances Hippocampus-Dependent Memory: The Prediction, Appraisal, Curiosity, and Exploration (PACE) Framework”, som han författat tillsammans med en av världens främsta minnesforskare Charan Ranganath. Artikeln publicerades i Trends in Cognitive Sciences 2019 och har väckt stor uppmärksamhet inom kognitionspsykologi och neurovetenskap.

Text från Peter Söderlind https://www.linkedin.com/in/peder-soderlind?miniProfileUrn=urn%3Ali%3Afsd_profile%3AACoAAADtsVMBMtqr3fdlZVrg1XS6-3Pb75QDem8&lipi=urn%3Ali%3Apage%3Ad_flagship3_detail_base%3BH7RvauqpRAygvnMlHml%2FUw%3D%3D

Lyssna gärna på föreläsaren och författaren Anna Tebelius Bodin om att bygga förväntan och väcka nyfikenhet i klassrummet.

https://lnkd.in/dRiMQvbJ

Dyslexi är en nedärvd inlärningssvårighet som innebär svårigheter att lära sig läsa och skriva. Svårigheten beror bland annat på en nedsatt förmåga att bearbeta språkljud. Dyslexi är en form av läs- och skrivsvårigheter. Det vidare begreppet omfattar alla svårigheter med att bearbeta skriftligt språk. Källa: Dyslexiförbundet.

Tecken på att eleven kan ha läs- skriv och räknesvårigheter är att de har svårigheter att;

1. särskilja språkljud som kort/långt vokalljud och sje/tje-ljuden och/eller siffror/tal från varandra.
2. koppla ihop språkljud med bokstäver och olika sätt att stava, och/eller koppla ihop tal med antal.
3. blandar ihop liknande bokstäver som b och d och/eller liknande siffror
4. automatisera implicit/omedveten kunskap som språkregler, alfabetet, och/eller ordningar som multiplikationstabellen, tio-kompisar.